 |
| Prydnadskålen is still going strong |
Det är inte lätt att vara trädgårdsnybörjare direkt. Jag har skjutit lövräfsningen framför mig ganska länge nu, då jag minns valkarna i händerna från de korta stunderna jag orkade räfsa löv när jag var barn. Nu blev det till ett nödvändigt måste. Idag i det där lite fina duggregnet satte jag igång. Det gäller att hela tiden se det man har gjort och inte det man har kvar. Då skulle man bli tokig. En regel som är bra att ha i alla sammanhang i livet. Dela upp det man gör i mindre delar, det blir lite mer greppbart och överkomligt då.
 |
| Se högarna istället för de där löven som ligger kvar runt omkring. |
Det här äpplet gav mig så mycket energi att jag orkade räfsa i flera timmar. Ett äpple som hängt på ett träd som nu fällt ner sina löv och som jag räfsat upp. Det är tur att det bara gick åt ett äpple till det arbetet för det betyder att det är rätt bra avkastning ändå.
En hel del av löven har jag lagt som täckmaterial på alla frusna rabatter och trädgårdsland. Det står i boken Året i köksträdgården av Tyra Hallsénius Lindhe. Det är min nya bibel som jag fick i födelsedagspresent av några vänner när jag i oktober blev hela 33 år.
