När jag var tonåring var jag på besök hos en pastor som bodde i ett av de minsta hus jag någonsin hälsat på hos någon i. Ett riktigt gammalt hus som låg alldeles bakom kyrkan där hon jobbade. Jag minns så väl det här huset som bara hade ett trångt litet vardagsrum och ett kök på nedervåningen. Och det var där den här gamla skrivmaskinen vid namn Halda stod. Hon ville inte ha den längre och jag fick köpa den direkt. Jag antar att jag fick betala vad jag hade på mig för jag betalade endast 20 kronor för den. Överlycklig blev jag eftersom jag älskade att skriva och att skriva skrivmaskin är det något visst med.
Och jag tänkte häromdagen att jag borde använda den när jag ska skriva på den där boken jag skriver på, som aldrig blir klar och som ändrar innehåll titt som tätt och kanske är det orsaken till att den aldrig blir klar. Men färgbandet gav inte ifrån sig så mycket färg längre. Tydligen var det hur lätt som helst att hitta. Det fanns på Nordins papper som ligger i källaren på Söderhallarna. En riktigt skattkammare för personer med sådana intressen som jag har. Papper. Gem. Mycket-av-samma-sak-grejer.
Jag har bara skrivit nonsens om dessa färgband för att testa hur det gick när jag satt dit det nya färgbandet och det ser ut som världens mest spännande historia. För att det är skrivet på just skrivmaskin.
Så jag skrev något vettigt istället. En lista över saker som ska sys. Märk också hur omöjligt det blir att disponera om sin text när man väl börjat skriva. Jag kom på efter första punkten att jag ville ha streck framför varje punkt. Det är ganska mycket fokus på att sy gardiner.
Och att skriva på skrivmaskin är ju inte bara att allt man skriver står skrivet i sten som det heter, utan att vissa tangenter håller sig kvar, vilket innebär en del pill och det är tidskrävande som sjutton, vilket är perfekt för jag vill inte stressa. Det ska vara ett projekt som kräver all uppmärksamhet. Ljudet av tangenterna och plinget när det är dags att byta rad - det gör att man slipper ha musik på. Och känslan av att den är helt mekanisk är också ljuvlig. Det behövs inget batteri eller någon sladd för att det ska låta pling. Är inte det fantastiskt?