Det är sportlov. Min pappa är här. Han har tagit sig an skamfläcken hallen. Hallen är egentligen inte ens ett rum utan en vrå som Gud glömde. Jag visar bilder på före och efter när arbetet är klart för den här bloggen måste ha en viss estetisk nivå. Visar jag bara före-bilder ser ni bara en katastrof och riktigt hemska bilder.
Hur som helst. Hallen är egentligen en liten vrå inne i köket. Från början var den bara avskiljd med några rejäla ribbor målade i den där återkommande mjölkiga ickefärgen. Hatthyllan som syns på bilden nedan är alltså fastsatt i en lite för smal smatt. Personer med inte så smidig smak utan snarare rika på smidiga lösningar, sågade i listen för att den skulle få plats. Resultatet:
Åh nej. Hur tänkte ni nu? Den övre hyllan slår i "taket" i den här före detta dörröppningen så att ingenting får plats där knappt. Så många nej i samma bild för hatthyllan som sådan är ju dessutom så fruktansvärt ful. Jag kan knappt se på bilden.
Tur att det i skrivande stund inte längre går att skåda denna bild i verkligheten. Hatthyllan är väck, listerna är bytta. Ribborna är inklädda med hela skivor och det är en riktig vägg där nu. Hurra! Jag har spacklat och snart ska det målas. Hela köket inklusive hallen ska få en helt annan färg. Det är för mycket vitt helt enkelt. Vitt är trist! Ja, nu ska förstås nya hatthyllan och även skohyllan bli vita, men i det stora hela - vitt är inte snyggt på stora ytor.